Saker som irriterar mig

Det finns inget som gör mig så arg som när en viss person slingrar sig. Förra veckan var R bjuden på kalas hos en dagiskompis. Jag meddelade hans pappa, som skulle ha honom, via sms, för det är så vi kommunicerar smidigast. Ingen reaktion. Till saken hör att jag trodde att det var en annan kompis med samma namn som skickat inbjudan. För hennes mamma hade pratat om att hon skulle ha kalas den dagen. Så jag mejlar henne och säger att R är hos pappa och jag inte tror att de kommer (för pappan orkar inte åka ut i förorten).

Inget svar.

Kvällen innan kalaset mejlar jag henne igen och får då höra att hon inte vet vad jag pratar om. DÅ fattar jag att det är dagistjejen som bjudit. Jag skäms över att vi inte hört av oss i tid och när jag ringer pappan säger jag att jag kan ringa och förklara. han säger då att HAN ska ringa och att han ska fråga om de får komma!

I dag möter jag mamman till tjejen på dagis. Jag tycker hon verkar lite sur så jag säger: Du, tack för inbjudan, visst hörde R:s pappa av sig? Nej, säger hon.

Precis vad jag anade!

Nu påstår pappan att han visst ringt flöera gånger och t o m lämnat meddelande. SÄKERT! Han säger vad som helst. Jag litar inte på honom efter att han i månader förnekade att han hade regnställ och stövlar hemma hos sig, och sen hade han bådadera! MEN: regnstället låg i ryggsäcken, han hade ingen aning om hur det hamnat där. Obs, hans ryggsäck. Inte min. Stövlarna dök upp på sommardagis eftre att han lämnat, men ändå ville han inte kännas vid att han haft något med dem att göra!

Jag blir så j-a arg på karln.

Men hör på det här, han sa att R inte ville gå på kalaset. När jag senare frågade R vargör, sa han: Pappa frågade vill du gå på kalas eller på Gröna Lund. Jag valde Gröna Lund. Sen sa han: Vill du gå på Gröna Lund eller vinka av Tattina. Då valde jag vinka av Tattina.

Oj vad han anstränger sig för att R ska få kompisar! Han kan glömma att R ska gå i skola nära honom!

Facebook-leda

T o m Facebook har börjat ge mig dåliga vibbar. Kan inte låta bli att gå in och kolla på N:s sida varje gång jag loggar in. Kollar på hans foton. Mår dåligt av det, så varför hålla på? Irriterar mig också på att den andre N la till mig som vän. Han som sa hemska saker till mig när vi skildes åt i maj. Jag har tappat lusten att hålla på, på FB, går bara in någon enstaka gång och varje gång ångrar jag det. Men det är väl lika bra att stanna kvar nu. För att slippa terroriseras av inbjudningar, om inte annat.

Magont

Har haft en klump i magen i några dagar nu. En klump bestående av en del stress över jobbet, en del stress över R:s skolval som vi inte är överens om, och en del obehag över att jag fortfarande är osams med A och egentligen inte rett ut något med V heller.

Annars borde jag vara glad. Ska på en veckas semester nästa vecka. Har fått beröm för min journalistik. Tycker att jobbet känns kul, äntligen.

Jag mådde dåligt efter middagen med K också. Jag kände efteråt hur jag suttit där och skrattat, skämtat, gett av mig själv. Till vad nytta. han har ett förhållande, och vad ska han med mig till alls. han har väl helt enkelt inte så många vänner som också har småbarn.

Ovän med alla… känns det som

På den tiden jag hade ångest brukade jag känna mig bättre av att träffa andra människor. Nu, när jag sällan har ångest, är det mötet med människor som ibland ger mig ångest. De blir arga på mig, som en blixt från en klar himmel, och jag är skyddslös. Jag mår jättedåligt varenda gång det händer. Och jag undrar vad jag gör för fel? När jag frågar i stundens hetta får jag inget svar.

I somras blev N arg på mig när jag tyckte att han kunde betala taxin. När jag påpekade att han sagt en sak flera gånger förut. När jag inte ville att han skulle dricka direkt ur gemensam ölglaska. Jag tycker inte att sakerna i sig var så farliga… eller? … så jag tänker att det måste vara något annat. Mitt sätt att säga det. Hur jag ser ut? Jag vet att jag kan vara hård.

I dag blev en annan kompis arg som ett bi när jag undrade om hon skulle hinna klart till den tid vi sagt att jag skulle komma förbi och äta. ”Tror du det är en restaurang eller?” fräste hon. Och jag blev helt stum, för jag hade inte alls menat det så.

Och förra helgen, storbråket med A, som vi inte löste. Som slutade med att hon sa att det var något fel på mig. Vi har inte hörts sedan dess.

Ja, såhär staplat på vartannat verkar det ju onekligen som att det är något allvarligt fel.

Förkyld hemmakväll

Jag struntade i festen. När halsen kliar, ögonen rinner och näsan nyser känns fest med en massa människor inte som någon bra idé. Nej, det var inte för att jag är rädd att träffa A. A som jag blev osams med förra helgen. Fast hon kommer förmodligen att tro det. Om hon nu är där.

Roligt i dag: Vi köpte äntligen en resa! Egypten. Hotellet har bara 2 stjärnor och beskrivs som slitet. Men vi får en lägenhet med tre rum och det finns en privat strand intill. Vi åker 4 december och jag längtar! Ner i förrådet och plocka fram sommarkläderna igen. Hitta sandaler, kjolar, tops. Lovely.

Fikade med Allan och kan konstatera att det var lila bra att det inte blev något. Vi har för olika liv helt enkelt.

Vegtarianism=trygghetsnarkomani

Ja, det tycker i alla fall David Eberhard som skrivit boken I trygghetsnarkomanernas land. Boken har många poänger, men resonemanget att vegetarianism skulle vara ett resultat av disneyfiering och trygghetsknarkande köper jag inte. Inte känns det särskilt underbyggt när han påstår att vegetarianismen bland ungdomar ökar explosionsartat. Vilka studier stödjer han sig på? Djurens Rätt som har koll på undersökningar om vegetarianism har ingen siffra efter 2001. Då visade en undersökning att 13 procent av unga i åldern 15-24 betraktade sig som vegetarianer. En annan undersökning gav siffran 7 procent för semivegetarianer, dvs människor som också äter fisk, åldrarna 16-25. Efter det finns inga undersökningar.

Han skriver: En otrygg människa som behöver kämpa för sin existens och verkligen skulle må bra av att känna sig säker skulle aldrig fundera över huruvida man ska äta kött eller inte. Den funderingen kommer av att man känner sig överbeskyddad och saknar ekologiskt sammanhang.

Hmm, är det inte snarare de som utan ifrågasättande äter kött flera gånger i veckan, som saknar ekologiskt sammanhang? För inte jagar de flesta, inklusive David, sin biff i skogen? Hur många gånger har jag inte hört: Ja, egentligen skulle man inte äta kött, men jag orkar inte tänka på allt jag inte skulle. Köttbullar och biff i plastförpackning förknippar de flesta inte ens med levande djur.

Hur kan att bry sig om andra varelser vara att sakna ett ekologiskt sammanhang?

Förkyld men lycklig… någorlunda

Jag skulle se min första film på Filmfestivalen. Eftersom jag skriver recensioner hade jag fått pressackreditering. Men den gällde bara på dagtid och jag har haft så mycket på jobbet. På kvällarna också. Nu skulle jag se Savage Grace med Julianne Moore. Jag köpte biljett via nätet, men när jag kom dit och väntat fem minuter efter att filmen skulle ha börjat och ingen vaktmästare kommit, nej ingen publik heller, började jag ana oråd. Jaha, jag hade tagit fel på dag. Filmen går i morgon.

Förkyld som jag är, har nyst hundra gånger i dag, var jag rätt nöjd med att åka hem. Och väl hemma hade jag fått brev. Ingen avsändare. Något hårt och platt i kuvertet. En cd-skiva. Inget meddelande. Jag höll i skivan, vände och vred, fattade ingenting. Tills jag tog ut den ur fodralet och såg att det stod Stureby tweed på den. Jaha, Kristian! Nu lyssnar jag på skivan och funderar på om den betyder något. Kollar på titlarna, och de är sådant som I will follow you into the dark och Darling please come home… men heter inte alla låtar ungefär sådär?

Har han inte pratat om att han skulle bränna en skiva åt mig sen långt innan vi träffades? Det vill säga i två-tre år. Vi ska ses på måndag, om det nu blir av!, för första gången utan barn, och nu fick jag skivan. Jag vet inte om jag förstår, och hur ska jag göra det. Jag kanske inte ska tänka så mycket.

Musiken är som en smekning. Och det är helt nya grupper för mig. Jag som inte förnyat mig sen jag fick barn, i stort sett. Vad den än betyder eller inte betyder är jag glad över musiken.

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!