Jag mår bra!

Ja så är det faktiskt. Jag mår riktigt riktigt bra!

Det började i måndags. Jag vaknade och kände inte den där oron i bröstet. Jag kände mig lätt. Befriad. Så vad hade jag gjort för att uppnå detta? Följt mitt hjärta! Inte lyssnat på andras åsikter. Jo, lyssnat, men bara just lyssnat. Inte låtit mig påverkas.

På fredagen var jag ute med A på en bar på Kungsholmen. Kände mig uppvaktad, det gjorde vi nog båda. Killarna sura när vi drog efter att ha pratat med dem och fått varsin drink. Unga killar. Eller – inte direkt. Fyra år yngre än mig. Inga barn. Omogna.

Prat på McD om C. Som jag träffade på lördagen. Och DET var så bra! Jag kände hur jag hade kontroll över situationen. Och samtidigt tillät mig att flippa ut. Släppa ut alla känslor. Gråta. Och bli tröstad. Det var som jag trodde – han var inte redo för en relation, inte med mig i alla fall. Och jag väljer att tolka det som något hos honom, som inte har så mycket med mig att göra.

Jag ville ändå ha sex en sista gång och det hade vi. Jag kan inte säga att jag njöt, det gjorde för ont i hjärtat. Nästa dag vaknade jag uppriven. Grät hela dagen och pratade mycket på telefon. Men på måndagen var det alltså över.

Nu vet jag: känslor ska släppas ut. Inte undertryckas. Tänk om jag vågat prova det här tidigare!

Min vän är död

Det var vid 11-tiden som Jonna ringde och berättade att H är död. Han dog vid femtiden i morse. Hon lät mjuk och sorgsen på rösten och jag tänkte sen att hon måste ha tyckte att jag var iskall som tog det hela så kallt. Men för mig är sorgen efter H privat. Jag vill inte dela den med en person jag bara träffat några gånger.

Jag har redan sörjt H så mycket, han har varit sjuk i några år nu. I omgångar. Och sen jag var där i lördags har jag mest känt att det vore bra om han fick dö snart. Som han plågades.

Så efter jobbet åkte jag för att göra min ansiktsbehandling som planerat. Och gick därifrån två tusen fattigare. Men glad över att jag tagit tag i mina hudproblem, och hoppfull att de nya krämerna ska fungera!

Det får bli en del i mitt ta-tag-i-saker. Som träningen, att jag följer ett 8-veckorsprogram som ska förbättra farten med fem minuter på milen – men blir det bara en minut är jag ändå nöjd. Har tränat två gånger av 24 bara än så länge. Efter helgen kommer jag att vara uppe på fyra.

Nu packa!

Promenad som gav tomhetskänslor

Jag börjar undra varför jag ska vara vän med honom. Han har en förmåga att få mig att känna mig sänkt. Inte så snygg. Sen detta att jag hela tiden påminns om att han inte ville ha mig. Och nu fattar jag att det var utseendet. Det är ju hur viktigt som helst för honom. Säkert min taskiga hy. Suck. Jag får nog nöja mig med någon mindre snygg, bara pga den.

Min bäste vän

Han är kanske min bäste vän. Han är döende. Jag besökte honom igår och undrar vad jag hade väntat mig. Inte detta i alla fall. Inte att han skulle vara på så dåligt humör. Han var inte alls beredd att dö. han var förbannad. Och orolig över P, hans fru. Och blev irriterad på mig flera gånger.

Han sa att ”P går upp så tidigt och allt ska hon ordna, hon ska klara hela det svenska samhället!”. Jag frågade om det störde honom och han nästan hånskrattade. han sa att det kändes konstigt att dö. Han sa att han hade lovat P när hon gick till affären att inte blunda för då kanske han skulle dö. Jag sa: du blundar nu. Det ryckte lite i ögonlocken.

Jag vet. Han har ont överallt. han mår illa. Han har inte kunnat äta på en vecka. Han har ramlat och gjort sig illa i ryggen. Hur ska han kunna vara nobel? Ingenting vet jag om sjukdom och död.

Jag går inte dit mer. Han uppskattade det inte. Han ville inte att jag skulle se honom sådär.

Längtan

När något känns som om det är för bra för att vara sant, då är det förmodligen det också. NU tänker jag på utvecklande saker jag kan göra. Jag som har så mycket tid, ja faktiskt. Gitarrspelandet. Men jag vill inte köpa på nätet, ska gå in i affären på söder och provspela. Jag kan göra det i nästa vecka kanske?

Någon har flirtat med mig på FB men jag såg strax att han är in a relatrionship. Undrar varför folk håller på sådär då. Dessutom bor han 30 mil härifrån. Jag känner mig lite ensam och har letat efter något chattforum, men det verkar som om alla chattar lagts ned på sista tiden!?

Det jag känner starkt nu är att jag vill ha ett förhållande, jag behöver kärlek. Ur det kan jag hämta kraft till att göra andra saker. Var hittar jag honom?

Fortfarande låg

Jag jobbar hemma i dag men det blir en dag med tvätt, handlande, städ, fönsterputs och kanske fyra timmars jobb, resten får jag klara av imorgon. Det jag ska göra är egentligen bara att läsa, ett manus och ett par böcker.

Folk runt omkring mig har mycket större problem än jag. En vän är döende, han har varit sjuk i flera år nu men nu är det dags; en annan har stora problem med sitt barns pappa. Min bror som inte lyckas få något jobb. Sjäv är jag bara ledsen för att min kärlek inte höll. Samtidigt som jag är lite glad ändå. Över att jag kände något, för en gångs skull. Och för att det finns sådär riktigt bra killar. Det känns som att det finns hopp. Det gäller bara att träffa på dem när de inte är precis nyskilda.

Jag njuter av att gå hemma och såsa i mjukisbyxor. Har hela helgen ledig och bara en sak inbokad – att jag ska träffa V och gå på nån sorts konstfest imorgon kväll. Det känns precis lagom. Kram.